Kicki Fohlin-Svensson

Mobil: 0733680319 Mail: kicki@rexago.se

Min utbildning och hundsyn

Det pratas mycket om olika träningssätt och olika metoder både hit och dit i hundvärlden idag. Jag tror det är bra att man tar ståndpunkt för vad man egentligen står för. Att man håller sig till ett förhållandesätt helt enkelt. Jag har valt det positiva sättet, eftersom jag uppfostrat alla mina fyra barn i den andan föll det sig naturligt att även välja detta i hunduppfostran.

Jag tar aktivt avstånd från alla metoder som skapar smärta eller obehag hos hunden. (precis som med barnen) Jag tror inte på starkt ledarskap, jag tror på vägledning däremot. Finns inget mera missvisande än att våra hundar klättrar på någon form av rangordningsstege. Jag tror inte alls på att man förstör hunden förmåga till inlärning om man t.ex. delar sin mat med den eller låta hunden få sova i samma säng. Jag är övertygad om att det istället skapar en relation mellan mig och hunden.

Däremot är jag en bra vägledare till ett roligt liv, jag tar olika initiativ till lek och aktivering. Jag vet var farorna är, jag skyddar och talar om vart vi ska. Det är jag som tar hand om den första kontakten med andra, både djur och människor. Det tror jag mycket på och då blir hunden avlastad från dessa sysslor. Det blir väldigt klart vad hunden behöver ta ansvar för. Det tar tid att komma dit, inget som kan fixas snabbt.

Så på mina kurser lär man sig inga snabba sätt. Jag vill ge mina kursdeltagare ett sätt som håller hela hundens liv, jag vill ge alla de verktyg som kan skapa förutsättningarna för ett aktivt och sprudlande hundliv. Jag arbetar utifrån varje ekipage förmåga och förutsättningar. Jag vill hinna med alla så bra som möjligt därför arbetar jag vanligtvis i ganska små grupper. Alla som går mina kurser ska bli sedda och hörda. Det är jag som kursledare som har ansvaret för att alla mår bra och jobbar alltid utifrån den principen.

Min utbildning till instruktör har jag genom Siw Ågren, hundkonsulten Kalmar. Jag har också gått en fördjupad raskunskap av Agneta Geneborg. Förutom dessa utbildningar har jag gått en instruktörskurs i brandvarning (Siw Ågren, Kalmar) Och mentalfigurantsutbildning genom SBK Mjölby Brukshundklubb. Jag är A och B figurant och medverkar vid beskrivningar och tester, oftast på Mjölby Brukshundklubb.

Jag är IMMI ansluten instruktör.

Mina hundar genom livet

Jag är uppfödd på en gård med både vallhundar och jakthundar. Hemma användes hundarna Uteslutande till arbete. På den tiden ansågs det som lite larv och fjant att träna hundar med belöning. Vilket jag redan då insåg att belöna hunden måste vara det ultimata sättet. Bakom min fars rygg tränade jag och min bror våra bordercollies till att bli mästare på allehanda cirkuskonster och annat som skulle ha fått en bonde/jägare att gå i taket av förfäran. Jakthundarna var mer riktiga kompisar till oss barn.

Fårvallning kom jag tidigt i livet i kontakt med genom min far. Jag var ofta som barn med ut när alla våra får skulle flyttas eller avmaskas. Hundarnas arbetsinsats gjorde arbetet med fåren mycket enklare. Det var min far tillsammans med Henry Lähtt som en gång startade vallhundsklubben i Östergötland.

Min alldeles egna hund kom jag över när jag var runt 15 år. Det var en irländsk setter hane på två år. Han var en stor hund med förmodligen alla skönhetsfel en setter kan ha. Med honom deltog jag i andjakt. Han var både stötande och apporterande (!), han fungerande lika bra på land som i vatten. Vilket var roligt eftersom de andra hade retrievers så var ju min hund lite udda!

Hund nummer två var en långhårig Collie som jag övertog från ett missbrukarhem. Han var helt underbar och hade jag bara tänkt på att tävla i lydnad på den tiden skulle vi nog ha haft hyllorna fulla av pokaler. Han var en av de lydigaste och mest följsamma hund man kan ha. Tyvärr väldigt skottberörd och under påsk samt nyår var det inget roligt alls. Detta förstärktes under hela hans liv.

Hund nummer tre var en blandras mellan labrador och schäfer. Hela familjen älskade denna hund till bristningsgräns tror jag. Tyvärr fick han somna in på grund av sjukdom på tok för tidigt. Bara 4 år gammal blev vi tvungna att ta bort vår älskade vän. Han var helt klart en speciell hund, bra stigfinnare i skogen och verkligen en hund med en enorm flockkänsla. Tyvärr hade han mycket svårt med balansen och andra motoriska fel. Det mest troliga är att han var sjuk redan från födseln men man kan inte med säkerhet säga att det var så. Han kommer alltid att ha en plats i våra hjärtan.

Hund nummer fyra är vår schäferhane som vi har hemma hos oss idag. Han är sex år. Men honom blev jag med föreningsliv. Jag började gå kurser och intresserade mycket för att lära mig mera om hur man gör för att skapa en bra grund att stå på. Min schäferhane har lärt mig massor om hur hundar kan leva och överleva med smärta. Han har dålig rygg och höft. Det har varit och är en resa som går ibland upp och stundtals mycket ner. Med min schäferhane viltspårar och personspårar jag. Både min schäferhane och jag gillar att vara i skogen. För tillfället mår min pojke mycket bra, jag hoppas det håller i sig länge.

Hund nummer fem är min schäfertik. Hon kom in i bilden för ca tre år sedan. Tanken var att jag skulle tävla bruks. Jag är inte där ännu och i ärlighetens namn har mina tävlingsplaner lagts på lite vilande. Tränar gör vi ändå. Med min schäfertik tränar jag både sök och spår. Mest spår har det blivigt den sista tiden då hon valt det själv. Vi har också tränat IPO men idag är det företrädesvis vanligt bruksspår. Hon är min första tik och har lärt mig mycket om hur en tik fungerar. Många roliga episoder har vi haft hon och jag. Vi kommer fortfarande mer och mer underfund om hur vi bäst ska ta hand om vår relation. Med henne har jag fått lägga ned massor eftersom hon inte ville ha någon relation från början.

Idag är vi ett team men det har tagit mycket lång tid. Jag är tacksam att hon inte är min första hund. Idag har jag en bredare och stabilare grund att stå på och hanterar problemen på ett mycket bättre sätt.

Idag har jag verktygen som behövs!